kexet

Imorse gjorde jag flera saker samtidigt.
fixade frukost och lunch samtidigt. Åt frukosten medans jag målade naglarna. Plockade undan och skrev matlista, tog på mig kläderna och varvade med plattången, osv..

Det är effektivt men risken att man glömmer något är rätt stor.
Den här gången var de plastpåsen till min burk med hallon jag skulle ha till lunchen.

När det var dax att äta och jag tar ut väskan från skåpet är min fina nya Svea-väska röd ist för vit.
tappade humöret en aning.


Kan berätta en annan rolig grej som hände förra veckan när jag ändå är igång.

Har en sån där grej på armen att stoppa ipoden i när jag tränar.
Men när jag springer brukar jag lägga den på kanten av löpmaskinen, eftersom jag byter låt ibland.
Springer..

och på något sätt råkar jag dra i sladden med armen så att ipoden åker ner och hänger i sladden, givetvis låssnar den och åker in i det pyttelilla hål vart ifrån löpbandet kommer ut. Fortsätter springa lite eftersom löpbandet åker ju i motsatt håll, tänker att den kanske kommer ut. Men inte.

Kryper runt på golvet och kollar om den farit iväg någonstans. Men inte.
ligger fortf på alla fyra och kollar om jag ser in i hålet och kan få tag i den. Men inte.

ÅÅÅÅÅÅÅÅH. Känner att jag måste hämta någon från personalen.
Hittade bara en som stod och pratade med en annan, så fick avbryta och tvingades på plats förklara varför jag behövde hennes hjälp innan hon ens hade en tanke på att följa med. Båda börjar hånskratta åt mig och undrar hur jag lyckats få in ipoden där.

Efter att ha utstått hånskrattet går vi upp och hon analyserar snabbt situationen och hämtar en skruvmejsel. Gubbe 60+ börjar även hjälpa till.
Hon skruvar upp maskinen och jag får ännu en gång lägga mig på alla fyra, trycka in handen under maskinen, ta ut ipoden och slutligen tacka henne ett flertal gånger för hjälpen.
Medans hon påpekar att jag får hålla i den hädanefter.